Brev till Premiärminister

Herr Premiärminister,
Turkiet kämpar i dag för att ta sig ur en djup ekonomisk kris samtidigt somlandet pressas hårt för att uppnå de kriterier som Europeiska unionen ställtför ett medlemskap.
För att lösa den ekonomiska krisen och för att erhålla EU-medlemskap måste förändringar ske i Turkiets grundläggande system och rättsordning. Man måste på allvar ta itu med frågorna om frihet och demokrati.
Turkiet har både inhemska konflikter och konflikter med grannländer. Turkiet har hittills valt den hårda vägen i stället för att möta problemen med förnuft.
I åratal har Turkiet förnekat det kurdiska folkets existens, och den
grundläggande förklaringen till varför Turkiet befinner sig i kris - låg
levnadsstandard, fattigdom och arbetslöshet - är att man satsat sitt kapital
på att bekämpa kurderna. Under de senaste 15 åren har man satsat hundratals miljarder dollar på detta och tusentals kurder har fått sätta livet till.
I ett land där tvång, skräck och konflikter florerar, finns ingen plats för
demokrati. En stat som inte erkänner kurdernas frihet ger heller inte frihet
åt de turkiska medborgarna. Det är den främsta orsaken till att Turkiet inte kan införa demokrati och inte heller erhålla ett EU-medlemskap.
Turkiet kunde ha erkänt kurdernas existens och löst den kurdiska frågan med fredliga och mänskliga medel. Man kunde ha fört en mer fredssträvande politik gentemot sina grannländer. Man kunde ha löst Cypernfrågan i enlighet med FN-beslut och mellanstatliga avtal. Då skulle landets tillgångar inte behöva slösas på krig utan användas till utveckling och höjd levnadsstandard.
Ett sådant Turkiet skulle kunna bli medlem i Europeiska Unionen.
Dagens och gårdagens makthavare har alltid sett på kurder som seperatister och förrädare, som att kurder vill er ont. Varför? Har kurder anfallit er och tagit över era markområden?
Nej, då turkarna anlände till området för tusen år sedan bodde kurder redan där. Kurdistan fanns tusentals år före turkarnas ankomst. Kurder har en rik historia och kultur och ett eget språk som inte är besläktat med turkiskan.
Liksom turkar är ett folk, är kurder det också.
Den kurdiska frågan är inte en liten fråga. Antalet kurder uppgår till 40
miljoner, hälften av dem lever inom Turkiets gränser.
För de 150 000 turkar som bor på Cypern anser Ni, herr Premiärminister, en federation som otillräcklig och vill ha en konfederation. Det Ni anser vara rätt för 150 000 turkar på Cypern, vill ni inte medge 20 miljoner kurder inom Turkiets gränser. Varför inte ha en lösning för kurder liknande den Ni önskar på Cypern?
Ett medlemskap i Europeiska unionen och efterlevnad av EU:s kriterier för
medlemskap, som Turkiet lovat följa, är ett bra utgångsläge. Nedanstående steg bör tas så snart som möjligt:

För det första bör grundlagen från 1980 tas bort. I stället bör en ny
demokratisk grundlag arbetas fram, vari kurder erkänns.

För det andra måste kurdiskan, likt turkiskan, bli ett officiellt språk. En
tredjedel av befolkningen talar kurdiska.

För det tredje bör den statliga televisionen, liksom de privata tv- och
radiokanalerna, få sända på kurdiska. Kurder betalar också skatt.

För det fjärde ska skolor kunna öppnas för undervisning på kurdiska från
grundskola upp till universitetsnivå.
För det femte måste kurdiska partier fritt kunna offentliggöra sina program och idéer om hur de anser att kurdfrågan ska lösas.
Lösningen på många av Turkiets problem ligger alltså i det självklara att de båda folken erkänns som likvärdiga, och att de kan leva tillsammans i fred.
Är inte Europeiska Unionen en konfederation? Hur kan man vilja ingå i ett
samarbete med ett tiotal europeiska folk och leva med dem, men inte med den kurdiska befolkningen som man haft som grannar i tusen år?

De som med en felaktig och uråldrig politik förstör de båda folkens
möjligheter att enas, kommer nästkommande generation aldrig att förlåta.

Kemal Burkay
Generalsekreterare
Kurdiska Socialistiska partiet, PSK