”Var
med och grunda ett enat land med lika villkor:
så att vi snart kan se frihet
gro i vårt land.” Kurdiska socialistiska partiets generalsekreterare,
Kemal Burkay sände den 10:e juni ett brev till Turkiets premiärminister Bulent
Ecevit, där han behandlar den kurdiska frågan och upprepar sin önskan. Burkay
sände även ett ex. var, till presidenten Ahmed Necdet Sezer, Talmannen, samt till
samtliga partiledare i Turkiet. Nedan följer brevet i sin
helhet: Till premiärministern i Turkiet, Bulent Ecevit Herr
Premiärminister, De senaste dagarna har Turkiet hamnat i svåra
dilemman. Å ena sidan kämpar man för att dra sig ur en djup ekonomisk kris, å
andra sidan pressas man hårt för att uppnå de kriterier som Europeiska unionen
ställt för ett eventuellt medlemskap. Både vad det gäller den ekonomiska
krisens lösning och ett eventuellt EU-medlemskap bör ändring ske i Turkiets grundläggande
rättsordning och system. Man måste på allvar ta itu med frågorna om frihet och
demokrati, då Turkiets problem är att man både haft konflikter med de inhemska
medborgarna och med grannländer. Dessa konflikter och irritationer leder alltid
till att ett land går under förr eller senare. Turkiet har valt
de svårare vägarna att möta både sina inrikes och utrikes problem. Man har valt
hårdhandskarna istället för att möta konflikter med förnuft och förstånd. Som
ett exempel har Turkiet i åratal förnekat kurdernas existens. Man sopar undan
den kurdiska frågan via assimilations politik. Den hårdföra och skräckinjagande
politik som man för från turkiskt håll, sträcker sig även ut utanför Turkiets
gränser. Cypern-problematiken är ännu en konflikt, där Turkiet använder sig av
samma metoder. Om det inte vore för världssamfundet och mellanstatliga normer
och rätt, skulle konflikten fortsätta sin hårdföra sätt. Detta är också anledningen
till att Turkiet inte får känna av frihetens fördelar. Tillgångar, som Turkiet
har, slösas bort på att köpa in massvis med vapen för eget beskydd. Man bedriver
alltid en politik som kännetecknas av undantagstillståndslagar, speciellt gentemot
kurddominerade områden. Med egna händer bombarderar man sitt eget land. Turkiet
står alltid vaksamt och bevakar sina gränser och är berett att när som helst bli
anfallet av sina grannländer. Enbart under de senaste 15 åren av
krig har man nyttjat hundratals miljarder dollar mot kurder Då inberäknar jag
inte de tusentals människor som har mist livet, då deras liv inte kan värderas
i pengar. Den grundläggande förklaringen till varför Turkiet idag
befinner sig i en kris, förklaringen till den låga levnadsstandarden, förklaringen
till fattigdomen och arbetslösheten är att man satsat kapitalet för att bekämpa
kurderna. Därför befinner sig Turkiet också i en situation där man är beroende
av bidrag och står i kö till IMF:s och Världsbankens dörrar, man står och köar
med sänkt huvud. Detta är den främsta orsaken till varför Turkiet
inte kan uppleva ett demokratiskt system. System, som inte erkänner kurders frihet
ger heller inte frihet för de turkiska medborgarna. I ett system där tvång,
skräck och konflikter florerar, finns heller ingen plats för demokrati. Detta
är också anledningen till att Turkiet har svårigheter att godtas som en fullständig
medlem i EU. Företrädare för Turkiet och makthavare måste arbeta för ett rättvist
samhälle, respektera medborgarnas rättigheter och individens frihet, respektera
medborgarnas rätt till demokrati. Så länge detta inte sker, kan det heller inte
bli aktuellt för Turkiet att träda in i EU. Så länge inte Turkiet
börjar tänka i nya banor och lämnar det ålderdomliga synsättet, kan det heller
inte bli tal om att få igång en ändring i Turkiet. Man kommer varken ur den ekonomiska
krisen eller får ett demokratiskt system. Herr Premiärminister,
Om den turkiska modellen med förtryck och fruktan inte hade regerat,
hade vi idag inte haft den situation i Turkiet som vi har idag. Ni kunde ha erkänt
kurdernas existens och löst den kurdiska frågan med fredliga och mänskliga medel.
Då skulle också frihet ha nått ert land. Ni kunde ha löst Cypern-frågan i enlighet
med beslut tagna av FN och i enlighet med mellanstatliga domar och rätt. Turkiet
kunde även föra en vänligare och mer fredssträvande politik gentemot sina grannländer.
Då skulle landet också få uppleva ett önskvärt system. Tillgångar som ni har i
landet skulle därför heller inte behöva slösas på krig, konflikter och vapen,
utan kunna användas till utveckling av det egna landet och höja levnadsstandarden
i Turkiet. Därmed skulle Turkiet heller inte vara i behov av en allt för hård
linje gentemot de egna medborgarna och man skulle ha möjligheter att satsa på
individens rätt och frihet. Demokratin skulle kunna ta fart. Ett
sådant Turkiet skulle då också utan svårigheter och före många andra länder kunna
bli medlem i Europeiska Unionen. Jo, herr premiärminister, hade
ni inte kunnat hysa respekt för kurdernas rättigheter och söka lösa frågan på
så sätt? Varför har ni och makthavare före er envisats, med att inte erkänna kurdiska
rättigheter? Råkar ni ha funderat över vad dessa kurder är ute efter, vad de kurderna
vill ha av er? Ni och tidigare makthavare har alltid sett på kurder
som oliktänkande och förrädare, som att kurder vill er ont, Varför? Har
Kurder möjligen anfallit er och tagit över era markområden? Ni vet mycket väl
att turkar anlänt till området för endast 1000 år sedan. När dessa anlände var
Kurder redan bosatta där. Kurder var bosatta i det område som heter Kurdistan
i tusentals år innan turkarnas ankomst. Kurder har en rik historia,
en utbredd kultur. De pratar ett väldigt rik språk som inte alls är besläktat
med det turkiska språket… Liksom turkar är ett folk, är Kurder det också. Kurder
har aldrig orsakad splittring av andra folks länder. Dock har detta gjorts dem
själva; det folk vars land blivit uppdelat och förstört, är med andra ord kurder!.
Kurder vill leva i sitt område i frihet. De vill självständigt och fritt hantera
sitt lands angelägenheter och besluta i frågor som rör dem själva, öppet utöva
sin kultur och sitt språk utveckla dem samt ha rätt till de tillgångar som finns
i deras område. Liksom turkar har sina självklara rättigheter,
liksom andra folk har självklara rättigheter så har kurder också självklara rättigheter.
För de 150 tusen turkar som bor på Cypern anser ni en federation
som otillräckligt och vill ha en konfederation. Vad ser ni då som tillräckligt
för kurderna? De utgör 40 miljoner människor, storleken på deras land kan liknas
Frankrikes yta, men tillskillnad från Frankrike är deras landområde uppdelat.
Det ni anser vara rätt för en handfull turkar på Cypern, vill ni inte medge 20
miljoner kurder inom era egna gränser. Herr premiärminister, varför
bör inte det kurdiska språket likt det turkiska språket bli ett officiellt språk?
Varför skall inte kurder likt turkar kunna läsa på sitt eget modersmål, undervisa
i det kurdiska språket? Turkisk radio och television ges tillstånd, varför ges
inte samma tillstånd till kurdiska motsvarigheter? Av vilken anledning skulle
inte kurder kunna vara parlamentariker och välja sitt eget parlament? Varför är
Ankaras parlament enbart turkarnas? Varför beslutar och arbetar parlamentet i
detta land enbart i turkarnas namn? Varför bör det inte finnas partier som har
kurd eller Kurdistan i sitt namn? Ni har invaderat Kurdistan, ni
har tagit ifrån kurderna alla deras grundläggande rättigheter, även språket har
ni tagit ifrån dem. Deras namn och sånger har ni förbjudit dem att använda. Med
vad skäl har ni tagit er den rätten? Kan det vara från Förenta Nationernas mänskliga
rättigheter eller är det kanske från den Allsmäktige?.. Som vi
kan bekräfta så är det inte vi kurder som är oliktänkarna, likväl har detta som
ett vapen använts mot oss. Vårt land har blivit uppdelat och vårt folk har blivit
kedjade. Det viktiga är inte att dessa orättvisor och kränkningar använts mot
oss de senaste hundra åren eller de senaste 80 åren, det viktiga är att det sker
än idag. Jo, detta är sant. Men hur kan man få fram en ekvation
där de som kränker och tvingar sig på oss, samtidigt utmålar oss som syndabockar? Givetvis
kan ni förvränga sanningen för era medborgare, likt det rasistiska och nationalistiska
tillvägagångssätt ni fört mot dem, till den grad att de blivit ett med den kränkande
och skräckinjagande turkiska modellen. Nästa steg är hur ni planerar att dölja
sanningen för världssamfundet? Herr Premiärminister, För
att ni skall kunna se över dessa frågor, krävs att ni ändrar ert synsätt och tänker
i nya banor. Makthavare och representanter i Turkiet bör kliva ur det föråldrade
politiska systemet och börja en ny och mer human linje. Givetvis kommer detta
inte att vara lätt för er, då det föråldrade systemet och synsättet trängt djupt
in i både hjärna och själ; detta är dock ändå den enda vägen att ta! Vi
måste vara realister, den kurdiska frågan är inte en liten fråga, den kan inte
ses som en bifråga. Antalet kurder uppgår till 40 miljoner, hälften av dem lever
inom era gränser. Fram till våra dagar har kurdfrågan tyglats med tvång, kränkningar,
massdeportering och massmord, utan något vidare resultat för er. Även i framtiden
kommer detta att vara resultatlöst. Däremot kan frågan lösas på
liknande sätt som bl.a. vid uppkomsten av Schweiz, Belgien, Kanada och ett dussintals
andra länder. Lösningen är att grunda en federation, eller en konfederation. Varför
inte ha en lösning för kurder liknande den som ni önskar på Cypern?.. För
en lösning krävs först och främst en dialog, dvs. en direkt kontakt. Släpp den
envisa inställningen mot kurder, kom och sitt ner med oss.
Att
fördöma kurder som terrorister löser inga problem. Lämna dessa anklagelser och
luras inte av att det leder någon vart. Att en del av det kurdiska folket nyttjat
terroristiska medel mot er, är endast ett resultat av den politik som ni för.
I enlighet med ert politiska system har ni systematiskt strävat efter att omvandla
den kurdiska frågan till en terroristfråga. Kampen som kurder fört, har både stöd
i Förenta nationernas mänskliga rättigheter och i alla de större religionerna.
Kampen har dock gällt mot det förtryck som kurder blivit utsatta för. För
att lösa den kurdiska frågan, är medlemskap i Europeiska unionen och efterlevnad
av Köpenhamn- kriterierna ett bra utgångsläge. Fastän dessa grunder inte är tillräckliga
för den kurdiska frågan, så är det dock ändå en början och väldigt viktigt för
att få stånd en mjukare atmosfär i strävan efter ett fredsbevarande tillstånd. Herr
Premiärminister, Trots att den Turkiska staten vid upprepade tillfällen
lovat att följa Köpenhams-kriterierna, har ni trots att det gått två och en halv
år inte tagit ett enda steg. I stället gör ni allt för att inte uppfylla kraven.
De satsningar ni dock ändå gör, är sådana som ni gör för att ni vet att det inte
leder någon vart. De ansträngningar som görs är för oss skrattretande. Ni
önskar t.ex. en halvtimmes sändningstid i de statliga tv-kanalerna för att uppfylla
kraven för ” fri sändningstid på modersmål ”.. För att uppfylla
kraven för undervisning på kurdiska önskar ni anordna enstaka kurser, vilka skall
hållas utanför skoltid.. Ni vill med andra ord göra narr av oss! Herr
Premiärminister, både ni och andra som kommer med liknande förslag bör veta att
de inte löser några frågor, dessa kränkande förslag passar varken kurderna eller
uppfyller de krav som ni har på er. De som tror sig kunna lura det kurdiska folket
och resten av världen med dessa försök, tror fel, de enda som kan luras av detta
är de själva. Liksom turkiska, är kurdiska ett eget språk; ett
gammalt språk, som alltid varit i bruk och är ett väldigt rikt språk. Det kurdiska
språket är mycket äldre än turkiska. Den pratas idag av 40 miljoner människor.
Tiotusentals kulturella föreställningar och skrifter har nyttjat det kurdiska
språket. De nationalister och chauvinister, vars mening är att det kurdiska språket
är något litet, värderar vi inte för mer än fem öre. För att kunna
erkänna kulturella och språkliga rättigheter, krävs att dessa spel och lurendrejerier
upphävs. Därför bör nedanstående steg inom ramen för Köpenhams-kriterierna tas
så snart som möjligt: Den befintliga grundlagen som sattes i bruk
den 12 september 1980 bör tas bort. Istället bör en ny demokratisk grundlag arbetas
fram, vari kurder erkänns. Likt det turkiska språket bör kurdiskan
bli ett officiellt språk då en tredjedel av befolkningen talar kurdiska. På
samma sätt som den statliga televisionen visar 24 timmars underhållning, bör program
och kanaler få tillstånd att sända på kurdiska. Vi betalar också skatt och ränta
i detta land! Likt de privata tv-kanalerna och radiostationerna som utan gränser
och självständigt sänder på turkiska bör också detta ges tillstånd på kurdiska. De
förslag som lagts fram om modersmålsundervisning efter ordinarie eller frivilliga
lektioner är utan betydelse. Nya skolor bör öppnas så att undervisning på kurdiska
är möjlig från grundskola ända upp till universitetsnivå. Grundskolan bör för
den kurdiska befolkningen läras ut på deras eget språk. Kort sagt
bör båda folken, vad avser undervisning och underhållning vara likvärdiga. Kurdiska
partier bör fritt kunna offentliggöra sina program och idéer om hur de anser att
frågan skall lösas. För att kunna lösa den kurdiska frågan är ovanstående
steg de första som måste tas. Lösningen ligger i det självklara, att båda folken
erkänns som likvärdiga. Vi menar då att ett federalt system är det mest passande.
Vi tror att de båda folken i ett federalt system kan leva tillsammans
i fred. Detta är fullt möjligt, vad skulle kunna hindra det? Är
kanske inte Europeiska Unionen en federation, en konfederation? Hur kan man gå
med på att ingå en federation med ett tiotal europeiska folk och leva med dem,
men inte med den kurdiska befolkningen som man haft som grannar i tusen år? De
nationalister, rasister och kolonialister som representerar den turkiska staten
har en fientlig inställning emot Kurder. Herr Premiärminister;
Jag vill att ni som representerar det här landet, vare sig ni
gör det som folkvalda eller som tjänstemän, överger den hårdföra och kränkande
politiken! De rättigheter och den frihet som ni anser som självklara för er, måste
även erkännas för kurder. Mustafa Kemal Atatürk målade under självständighetskriget
upp följande bild för de mål och ramar som han hade för enandet av landet; ” Det
landområde som vi måste försvara, lever framförallt turkar och kurder, det är
dem.. ” Låt oss verkställa de orden.. Vi försvarade det här landet
tillsammans, men nu får vi inte ta del av friheten.. Under krigstid fanns vi,
men räknades som ingenting efter krigsslutet. Det ser ut som om de enda som behandlats
orättvist, de som blivit lurade är vi kurder. Ismet Pasa sade under
Lozane-konferensen, följande; ” Så mycket som det här landet är turkars, är det
även kurders. Kurder är likvärdiga med turkar, minoritetsrättigheter för kurder
är något väldigt litet för dem… ” Låt oss verkställa Ismet Pasas ord, erkänn kurder
som likvärdiga och som delägare av det här landet. Var med och
grunda ett enat land med lika villkor, så att vi snart kan se frihet gro i vårt
land. Var med och finn en lösning till den hundraåriga frågan,
låt oss behandla såret; så att frihetens dörrar kan öppna sig för det kurdiska
och turkiska folket. I annat fall kommer denna fråga aldrig att
kunna lösas, det kurdiska folket kommer dock aldrig att acceptera orättvisa. Givetvis
kan ni fortsätta med er hårdföra och kränkande politik; då denna politik aldrig
kommer att nå sitt mål, får ni endast ännu några förlorade år. Denna felaktiga
politik tjänar heller inte det turkiska folket. Herr Premiärminister,
Av er och samtliga representanter, som spelat ut sina roller i
det smutsiga politik som förs i Turkiet och fortfarande lever, önskar jag er personliga
”goodwill” för rättvisa och humanism. Ifall vi kurder och turkar
som lever i det här landet är bröder, bör vi också ha samma rättigheter; inte
som att vi är de förtryckta och ni skall vara de överordnade! Det
skall dock vara klart för både vänner och fiender att kurder aldrig kommer att
ge sig för förtryckare, sin frihet kommer de förr eller senare att njuta. Detta
kan givetvis nås inom en snar framtid, vilket skulle vara det bästa för de båda
folken. Hinder som förhindrar en lösning av frågan, blir endast en faktor som
drar ut på tiden, där de båda folken på nytt får lida av sveda och förluster. Ni
bör i framtiden inte ta ansvarar för en politik som denna. De som för denna felaktiga
politik, får möjligtvis ovationer av sådana som inte har en aning om hur verkligheten
ser ut, men något bra kan ni inte räkna med att tillföra historien. De som med
denna felaktiga och uråldriga politik stänger vägarna för kurder och turkar, förstör
även de båda folkens möjligheter att enas. Därför är det dem som nästkommande
generation kommer att vända sig mot, och de kommer aldrig att förlåtas. Med
hälsningar och hopp om välbefinnande Kemal Burkay
Generalsekreterare
Kurdistans
Socialistiska partiet, PSK 10:
e juni 2002 | 
