|
Föredrag av Mustafa Kalpak, Kurdiska
Intiativets representant, vid
ett möte som arrangerades av Folkpartiet i Stockholm den 16
maj 2003
Kära mötesdeltagare, ärade vänner!
Vi i Det Kurdiska Initiativet i Sverige är glada att Folkpartiet
tagit detta initiativ och anordnat detta möte tillsammans med oss.
Vi uppskattar att Folkpartiet bevakar kurdfrågan.
Vi Kurder brukar säga: “En fiende är för mycket, tusen vänner
är för lite.” Kurderna behöver riktiga vänner på den politiska
världsarenan. Vi hoppas att Folkpartiet fortsätter sin kurdvänliga
politik även i framtiden.
Som ni vet bildades efter valet i Turkiet i höstas en ny regering
som har stor majoritet i den turkiska riksdagen. Den nya regeringen
har lovat göra mycket för att förbättra demokratin och de mänskliga
rättigheterna i Turkiet. Statsministern, ledaren för regeringspartiet
AKP (Rättvisa och utvecklings partiet) Tayip Erdogan har sagt att
”vi kommer att göra Köpenhamnskriterierna till Ankara kriterierna”.
Regeringen och AKPs ledare har även lovat en snabb lösning i Cypernfrågan.
Men när det gäller kurdfrågan tas inte längre några steg framåt.
Vi tror inte att den nya regeringens kurdpolitik kommer att vara
annorlunda än den föregående regeringens. De använder samma språkbruk
och intar samma hållning i den kurdiska frågan. Denna traditionella
politik verkar stelnad och cementerade i den statsbärande ideologins
anda. Ingen i Turkiet visar vilja att komma loss ur den. Utan tvivel
väger den turkiska militärens ord tyngre än regeringens egna när
det gäller kurdfrågan. Detta är den turkiska politikens paradox,
men ansvaret ligger hos regering och riksdag om dessa politiska
frågor förblir olösta. Enligt den turkiska grundlagen är riksdagen
högsta beslutande organ. Regeringspartiet AKP har med 66 % procent
majoritet i riksdagen. Om de konsekvent visar sin politiska vilja
och sin beslutsamhet kan de rätta till den nu haltande och bristande
demokratiska utveckling av Turkiet till en modern demokrati. Detta
kräver politisk mod eller rättare sagt politisk vilja. Men, som
sagt, det är en paradox att regeringen fortfarande reflexmässigt
vänder sina blickar till militären när det skall fattas beslut i
landets viktiga frågor. Regeringen måste visa vem som bestämmer
i landet. Regeringen måste visa att man genomför det man säger
och att man på allvar kontrollerar militären och administrationen.
Regeringens inkonsekventa politik i för landet viktiga politiska
frågor visar en svag och slapp politisk vilja.
Situationen i Turkiet i den kurdiska frågan har idag inte förbättrats.
De konstitutionella förändringarna som Turkiska riksdagen antagit
förra året, ger inga rättsliga garantier för att den kurdiska kulturella
och språkliga identiteten skall kunna utryckas obehindrat.
När man analyserar de hastiga lagförändringar,
s.k. ” EU-anpassningslagarna ” som nyligen antagits i Turkiets
riksdag, så är det tydligt att dessa inte banar väg för kurdernas
grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter.
Dessa små lagändringar förbättrar inte
demokratin i Turkiet. Inga förändringar rör grundlagarna. För kurderna
är detta en stor besvikelse. Justeringarna ger ej ens ett svagt
stöd för det kurdiska språket.
Man kan kortfattat beskriva lagförändringarna
så här:
Att lära sig språk (utan att språket nämns
annan än som ”Turkiska medborgares olika språk och dialekter“)
tillåts, men kurser tillåts endast i privat regi. Dessa kurser begränsas
dessutom av en stor statlig kontrollapparat och ett strikt byråkratiskt
reglemente. Kurdiska får inte förekomma som undervisningsspråk inom
det statliga undervisningsväsendet, vilket innebär att språket inte
får någon verklig status.
När det gäller TV- och radiosändningar
så möjliggör lagjusteringarna inte heller några genomgripande förändringar.
Sändningar (utan att språket nämns annan än som ”turkiska medborgares
olika, i vardagen använda, traditionella språk och dialekter”)
tillåts, men begränsas av strikta statliga regler - enligt vad som
nu diskuteras skall också sändningstiden maximeras till 20 minuter
per dag.
Andra justeringar i strafflagen förbättrar
inte Turkiets inhumana strafflagar. Strafflagarna är en betydelsefull
del i den turkiska lagstiftningens hav av förbud och straff.
När det gäller justeringarna i lagparagraferna
om tryck- och yttrandefrihet, mötes- och demonstrationsfrihet samt
rätten att organisera sig politiskt sker inga förbättringar alls.
Fortfarande är det förbjudet att bilda
kurdiska politiska partier eller föreningsverksamheter med kurdiska
namn.
Det nybildade kurdiska partiet HAK- PAR
(”partiet för frihet och rättvisa”) hotas med att förbjudas på grund
av sin kurdvänliga politik. Ibrahim Guclu, svensk och turkisk medborgare
och viceordförande i partiet har gripits och dömts till ett års
fängelse i Turkiet. Orsaken till gripandet är att Guclu inför turkiska
journalister, i januari 2002, höll ett tal om kurdernas medborgerliga,
kulturella och demokratiska rättigheter. Frågorna kring yttrandefriheten
i Turkiet är många och mycket styrs av ännu verksamma terroristlagar
som övertrumfar annan lagstiftning.
Fortfarande väcks åtal mot kurdiska författare,
bokförläggare i Turkiet p.g.a. deras böcker.
Turkiet har haft ambitioner att invadera
de Kurd dominerade områdena i Irak och på sin egen bakgård skapa
ett nytt Cypern i irakiska Kurdistan. Denna tilltänkta aggressiva
invationspolitik skapar bara oro och instabilitet i området. EU
har stark markerat att denna politik kommer att äventyra Turkiets
medlemskap i EU. Detta är bra. De Irakiska Kurderna är oroliga och
hyser farhågor för sin framtid med Turkiets invasions-, destabilisations-,
och konspirationshotelser hängande över sig. Efter kriget vill alla
parter i Irak ha stabilitet och återuppbyggnad för ett nytt demokratiskt
Irak. Detta måste stöttas.
Inom en snar framtid anser vi att:
- Turkiska regeringen måste ratificera Europas
ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och konventionen
för regionala språk och minoriteters språk.
- att Turkiet
stärker de rättsliga och konstitutionella garantierna för yttrande-,
förenings- och mötesfrihet i överensstämmelse med den Europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter.
- att Turkiet stärker rättsreglerna och förbättrar
rättväsendets arbetssätt så att det når internationell standard,
- att Turkiet utarbetar en övergripande strategi
för att minska ekonomiska och sociala skillnaderna mellan västra
Turkiet och de kurdiska områdena,
- att den turkiska regeringen skall redogöra för lösningen av
den kurdiska frågan med en lista över konkreta åtaganden, ett handlingsprogram,
- att den turkiska regeringen skall gå från ord
till handling i dessa frågor, samt
- att man drar tillbaka de turkiska trupper som idag
befinner sig i irakiska Kurdistan.
Vi vill se seriösa reformer och ett konkret handlingsprogram
för kurdernas grundläggande nationella och demokratiska rättigheter
i Turkiet.
Vi anser att den kurdiska frågan är den viktigaste
politiska frågan i Turkiet och därför också en viktig fråga inför
medlemskapsförhandlingar mellan EU och Turkiet.
Kandidatlandet Turkiet saknar fortfarande stabila
institutioner som garanterar principerna för en demokratisk rättstat,
mänskliga rättigheter samt respekt för de nationella minoriteternas
rättigheter. Turkiet uppfyller inte de skyldigheter som följer av
medlemskapet och saknar därför förmåga att ansluta sig till den
politiska, ekonomiska och monetära unionens mål.
Vi anser att det krävs mer, och är inte glada
att Turkiet med sin status quo politik lägger krokben för sig själv.
Tack för att ni lyssnade.
Kurdiska Initiativet i Sverige.
|
